Pop till k-pop

Popmusik

Pop står från början för populär musik, sedan 1950 har man endast använt detta som ett begrepp för en musikgenre. Ursprungligen var tanken bakom popen att det skulle vara ett lättare alternativ till rockmusik. Det var först i slutet av 1960 talet som man började att skilja på rock och pop och London var centrum för popmusiken. Den stora genren Popmusik kan bestå både av artister och band. Till stor del blev popmusik så pass populär i och med att musiken ofta handlade om kärlek, dans och kärlek. Det var väldigt ovanligt med popmusik som handlade om politik och samhällsstrukturer vilket gjorde att musiken var lätt att ta in. Popmusik var menad att skapa glädje och att vara trallvänlig. The Beatles och The Monkees är två exempel på popmusik under 1960-talet. ABBA och Michael Jackson är båda exempel på musik som anses vara internationell inom popmusiken.

Under 1950-talet ansåg man pop-musiken vara en synonym till rock and roll men under 1960-talet förändrades detta. Istället för en synonym så blev rockmusiken en kontrast. I Sverige var det svårt att etablera denna typ av kommersiell musik och utöver ABBA var det få grupper som slog igenom. Under 1970-talet fick discon sitt genomslag i övriga delar av världen. Återigen i Sverige vara det bara ABBA som var accepterat. Till stor del mötte popmusik så stort motstånd i och med den PROGG-rörelse som fanns i Sverige under denna tid. Man ville ha rebellisk musik med många politiska budskap och popmusiken ansågs vara väldigt simpel i jämförelse.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *